KB:s digitala tidningsarkiv Svenska Tidningar är en guldgruva för den som vill gräva i den svenska 18-1900-tals historien. Det är lätt att kasta ut sitt sökordsnät och se vad som dyker upp. Det var därför naturligt att gå in med kendo som sökord och se om det fanns något mer som dolde sig i historien före 1964.
Här ett axplock av napp:
- Olympiader – både inför den inställda olympiaden i Japan 1940 och den som blev av 1964 har det spekulerats om kendo skulle ingå som sport.
- Svenska kungahuset – under ett flertal besök i Japan under de senaste 100 åren har kronprinspar eller kungapar utsatts för kendons skrik och vrål.
- Japan i krig – under första hälften av 1900-talet dyker kendon upp som del av berättelser om den japanska krigsmakten.
Och där mitt ibland allt dyker den upp, artikeln i DN 1927 med rubriken ”London – Judo”. Kanske något matnyttigt får man hoppas. I tredje stycket kommer meningen som får en att nästan ramla av stolen:
”Det är inte veterligt om herr generalkonsuln fortfarande emellanåt avlägger sin officiella klädnad för att iföra sig det japanska bröstharnesket och masken och gripa det tvåhändiga träsvärdet, var med kendos utövare bearbeta varandra.”
Utdrag ur H-lings[1] krönika i Dagens Nyheter 1927-01-24
Generalkonsuln heter Emil Gustaf Sahlin och har tydligen arbetat i Japan där han enligt artikeln introducerat japanerna till västerländska idrotter. Han har nu i England verkat för introduktionen av japanska idrotter som judo och kendo. Uppvisningen som artikeln beskriver arrangeras årligen av klubben Budokwai London. Av texten framgår att Sahlin är en av de mer framstående i klubben och sitter vid honnörsbordet.
Lite googling ger vid handen att Sahlin att han har en egen wikipedia sida. En kort CV ger vid handen:
- Född 1879
- Sahlins tidiga karriär startade på pappersmasseavdelningen inom Stora Kopparberg 1903
- Representant för Stockholms Handelsbank i Kapstaden med uppgift att öppna transmarina handelsförbindelser för svensk handel och industri.
- 1907 utnämndes Sahlin till handelsattaché i Tokyo
- 1912 flyttas fokus från Japan från Kina och Australien
- 1918 blir han utnämnd till generalkonsul i London, en tjänst han behåller fram till pensionen 1943
- Död 1966
Bestämmer mig för att gå vidare att göra dels en sökning KB:s digitala tidnings tjänst och dels en sökning i riksarkivet med hjälp av Sahlins namn. Till det en sökning vad det kan finnas för dokument tillgängliga från ambassaden i Tokyo från perioden 1907-1912.
Materialet från ambassaden visar sig vara fuktskadat och till en början är det inte säkert att jag kan får tillgång till det. En av de största farorna för en som jobbar med arkiv är just damm från mögel som hamnar i lungorna. Men i och med att läsesalen har en dragbänk får jag möjlighet att gå igenom Sahlins rapporter från Japan. Dessa är handskrivna och antagligen har orginalen skickats till Sverige. Dokumenten ger dock inga ledtrådar till Sahlins möjliga involvering med japanska idrotter. Men Sahlin rapporterar en intressant iakttagelse: den planerade transsibiriska järnvägen kommer att öppna upp kommunikationerna till Japan från Sverige på ett revolutionerande vis. Från tre månader till sjöss till 3-4 veckor med båt och tåg. En revolution som endast överskuggas 50 år senare när SAS startar upp sina polarflygningar till Japan.
Sökningen i tidningsdatabasen orsakar ånyo en tappad haka. På första sidan i Svenska Dagbladet återfinner man Sahlin med två japanska idrottarna till olympiaden i Stockholm 1912. Mest känd är ju maratonlöparen som försvann i en trädgård i Enebyberg och aldrig gick i mål. Här börjar lite pusselbitar falla på plats. Ansvarig för den japanska olympiska kommitten är Jigoro Kano, grundaren av judon. Är det honom Sahlin hjälpt för att introducera västerländsk idrott i Japan? Har Kano introducerat Sahlin till japansk idrott?
I Riksarkivet hittar jag att Sahlins bror deponerat de brev han fått av brodern. En formlig guldgruva av detaljer från Sahlins resor och vistelse i Japan. Enligt brev till brodern tränade han fäktning[2] redan från början av sin vistelse och då mest troligt europeisk sådan. I ett annat brev till sin bror berättar han om de två japanska deltagarna och framhåller då främst maratonlöparens utsikter i spelen.
Sahlin hamnade i någon slags konflikt med de svenska handelshusen i Japan som gjorde att han från slutet av 1912 fick fokusera mer på Kina och även senare Australien. En orden som Sahlin tilldelades av den japanske kejsaren härrörde från arbetet med svenska-japanska handelstraktat, se brev till hans bror. Sahlins insatser för Japan och OS 1912 uppmärksammades av den svenska arrangörs organisationen.
1918 blev Sahlin generalkonsul i London. När Kano Jigoro kom till London hösten 1920, efter olympiaden i Amsterdam, besökte han den nyligen bildade klubben Budowai London, med både judo och kendo på programmet. Att då Sahlin blir medlem nummer 141 i denna klubb i januari 1921 kan därför tas som ett tecken att de båda träffats och nu i denna nya situation det vore möjligt för Sahlin att träna kendo. Blotta vetskapen att att Sahlin känner Kano personligen har antagligen gjort att klubbens medlemmar sett honom i ett annat ljus.
Att Sahlin blev medlem 141 i Budokwai fick jag reda på genom ett tips av Paul Budden. Han nämnde också att klubbens arkiv numera fanns som del av The Bowen Collection vid universitet i Bath, England.
Mysteriet innehöll så många obesvarade frågor att jag beslöt mig besöka Bath och ta del av arkivet på plats. Resan gjordes i november 2024 och jag passade också på att besöka Budokwai Londons första träningslokal alldeles intill Buckingham Palace.
Arkivarien Lizzie Richmond hjälpte mig att gå igenom de delar av Bowenarkivet som kunde beröra generalkonsul Sahlin. Viktigaste var väl att man kunde konstatera att han var livstidsmedlem vid London Budokwai enligt räkenskaperna. Därtill hittades ett antal anteckningar där hans namn nämns under 1920-talet. Till slut hittade Lizzie även ett program för en uppvisning 1924 där Sahlins namn återfinns.
Summa summarum alla indicier tyder på att Sahlin tränat kendo. Han hade fäktades västerländskt och hade en bakgrund som boxare. Alla tecken på att han skulle skulle uppskattat att prova på en japansk kampsport. Troligtvis lärde han sig kendo under sejouren i Japan och kan även ha tränat i London. Men i London var hans position och status kanske viktigare i klubbens försök att locka till sig utövare.
Till slut en sista överraskning. 1965 flyttade jag från Vindeln i Västerbotten till Stockholm och familjens etta på Långholmsgatan. Sahlin dog 1966 i Högalids församling så det är inte helt otänkbart att vi möts på någon av gatorna runt Hornstull eller i Högalidsparken där jag lekte som barn.
[1] Bakom signaturen H-ling döljer sig författaren Erik Gustaf Hellström, London korrespondent 1927 till 1935 för DN och danska politiken, sedermera ledamot av Svenska Akademien.
[2] Han ska också tidigare ha utövat boxning enlig krönikan i DN 1927.