Född: 1944
I januari 1968 såg Anders en annons med japanska tecken på anslagstavlan på Kårhuset, Holländargatan. Då han själv läste japanska just då tittade han närmare. En person vid namn Rolf Jakobsson letade efter några som var intresserade av att träna något japanskt som hette ”kendo”-svärdfäktning. Till första mötet i en liten källarlokal i Kårhuset kom 5 personer: Bo Lundberg, Lennart, Sohlman, Stefan Wermelin, Johan Appelberg och Anders själv. Rolf Johansson tog på sig rollen som instruktör, han hade två shinaier men ingen rustning. Shinaierna hade han införskaffat hos Japanska Magasinet på Kommendörsgatan till en kostnad av cirka 30 kronor. Sagt och gjort övriga rusade ned till Japanska Magasinet och införskaffade sig var sin shinai. Träningen bedrevs iklädda träningsoveraller då ingen sett vare sig keikogi eller hakama, än mindre en rustning.
Lokalens litenhet var ett hinder även för bara 6 personer då den var knappt tjugo kvadratmeter stor. Anders fick då tips på att det gick att hyra gymnastiksalar av Stockholmsskolor på kvällstid. Han kontaktade stadsförvaltningen och fick tillgång till 2 kvällar i veckan i Johannesskolan. Träningen där startade höstterminen 1968. Skolläkaren fick nys om de nya hyresgästerna och ville genast porta dem från lokalen. Men Anders skrev ett brev där han förklarade att detta var en idrott sanktionerad av Riksidrottsförbundet och då backade skolan.
Samma vecka som terminen startade fick medlemmarna höra talas om att det fanns förutom dom en viss Robert von Sandor som tränade kendo tillsammans med sin svåger Lennart Johansson, sedermera Sunje. Anders kontaktade Robert som med svågern kom till en av deras träningar. De hade både kläder av rätt sort och rustning samt de visste hur man gjorde. Medlemmarna överväldigades av de båda gästerna när de fäktades. Klubben, som bildats som undersektion i Stockholms Studenters Budo Klubb (SSBK), lyckades köpa in ett antal lånerustningar. Johan och Anders hade skaffat var sin egen rustning. Nu skulle det fäktas! Anders tillsammans med Johan, Bosse och Stefan tränade man också med Robert von Sandor i Brännkyrkahallen.
Officiella tävlingar fanns ännu inte i Europa men i England sponsrade Japan Airlines European Yudansha Taikai[1] med priser och en vandringspokal. Anders och Johan begav sig dit i november 1968. Tåg till Göteborg, båt till Immingham[2] och sen tåg till London. Inkvartering på Haddon Hotel, Bedford Place med favoritpuben ”The Queens Larder” runt hörnet. Tävlingarna hölls i Ashby-de-la-Zouche[3], nära Coalville i Leicershire. Svenskarna gjorde inget större väsen av sig tävlingsmässigt. Efter att Anders förlorat sin match kom en ung japan fram till honom och sa: ”Now you are not so strong, but there are possibilities for the future”, varpå Anders svarade:”please come and teach us”. Den unge mannen var Akio Watanabe och senare kom han till Sverige och var riksinstruktör under ett år. Enligt Anders lyfte han svensk kendo till helt annan nivå än tidigare. Han höll i det första träningslägret i mars 1969. Under den våren började Leif Hurtig också att träna kendo.
Man gjorde också mängder med uppvisningar under den här perioden. Anders minns speciellt en han gjorde med Watanabe på Berzeli Terrassen.
1969 var det en hel del turbulens i Svenska Budoförbundet och det fick till resultat att Robert von Sandor blev ordförande. Anders blev då ordförande i Kendosektion samtidigt som han var ordförande i SSBK. Han verkade också som instruktör i SSBK under sin aktiva period.
1969 kom en stor delegation från Japan, utskickade av Zen Nippon Kendo Renmei (ZNKR), till Sverige och deltog bland annat en stor uppvisning Brännkyrkahallen. SVT var på plats med Sportspegeln och Bengt Bedrup kommenterade.
Johan Appelberg åkte till Japan 1970 och var där 6 månader. Han införskaffade där vandringspriset det Gyllene Templet som användes som vandringspris för klubbtävlingar.
1972 kom den förste av ZNKR utsände riksinstruktören Taiji Saito och 1974 kom Masakazu Kurihara. Kurihara upplevde Anders var ett ordentligt lyft för kendon.
Första Europeiska Mästerskapen, i Milton Keynes, blev lyckade för Anders som kom trea individuellt.
1976 gjorde Sverige en mycket bra prestation i lagtävlingen vid VM, speciellt Anders som fick ett fighting spirit pris.
1977 kom en sista insats när han övertalades att delta vid EM i Bryssel.
Någonstans i den perioden började andra delar av livet göra sig påminda för Anders. Han bildade familj och började göra karriär i sitt jobb. Den fysiskt aktiva delen av kendokarriären tog slut men Anders ställde upp som domare under flera år in på 1980-talet.
Hans bästa kendoögonblick blev bronspengen i EM 1974 och sämsta var att förlora mot Johan Appelberg i SM finalen 1975.
Han rankar sig själv tillsammans med Johan som Sveriges bästa kendokas under denna period. Bland kvinnor utmärkte sig Madeleine Schelin mest, och Kurihara-sensei var den bästa instruktören han haft.
Till sist, ja han har kvar sin rustning uppe på vinden.
[1] 1969 hölls JALs Yudansha Taikai i Brighton.
[2] På återresan var vädret vedervärdigt, Johan blev sjösjuk och de gemensamma delarna av båten var öde förutom en person som Anders började snacka med. Inte förrän långt senare förstod Anders att det var legendaren Varg-Olle Nygren han träffat på.
[3] Berömt från Walter Scotts Ivanhoe som platsen där torneringen hölls. Passande ort för en kendotävling.