För de flesta startar kendon i Sverige med Robert von Sandor och året 1964. Men han själv var inte så säker. I Södra Budoklubbens 20 årsjubileumsskrift[1] skriver han att ”Sporadisk kendoträning lär dock ha förekommit i Göteborg tidigare”. Jag minns också Rickard Walls påståenden från mitten av 1980-talet då han gjorde ett försök att dokumentera kendons historia. Han hävdade med bestämdhet att kendo tränats på kajen i Kalmar under 1930-talet. Ett påstående som de flesta av oss tog med en nypa salt. Här finns alltså två konkreta indicier om kendoträning innan 1964 som kräver en undersökning av eventuell sanningshalt.
Foto: DW-Foto Kurt Durewall, Gbg.
Göteborgsspåret konkretiserar sig ganska snart vid en genomgång av tidningen Judo-Sports arkiv på Kungliga Biblioteket (KB). I nummer 5-6 av tidningen 1967 på sidan 46 under rubriken Kendo-Nytt finns en bild med två män med dragna svärd, varav en ska vara den kända budokan Kenshiro Abbé. Med Göteborg och Abbés namn som sökord är det inte svårt att hitta tidningsklipp från 1959 om den uppvisning bilden är tagen ifrån med hjälp av KBs databas Svenska Tidningar. Det visar sig att judoklubben Hie-Gou arrangerat uppvisningen på danspalatset Vågen[2]. Världsmästaren Ingemar Johansson lär ha varit del av publiken på den fullsatta Vågen. Detta var andra gången Abbé besökt klubben för att framförallt träna judo. Det första besöket var året innan. Abbé hade med sig svärden på flyget och detta skapade lite problem i tullen men detta ska ha lösts genom några fribiljetter tullarna[3]. Enligt tidningarna skulle kendo komma att visas men det rör sig i så fall om kata och inte rustningsträning. Till hjälp vid uppvisningen hade Abbé engelsmannen Robert Lock som studerade i Göteborg samtidigt som han tränade judo. Det förefaller mycket troligt att det är Abbés besök som legat till grund för von Sandors påstående om sporadisk kendoträning i Göteborg. Abbé besökte även Sverige 1961 vid det första nationella lägret i judo.
När jag startade mitt kendoprojekt dök då Rickard Walls påståenden upp i huvudet och jag kunde inte släppa tanken på att det kanske fanns några fakta som stödde det. Jag tog kontakt med Rickard och bad om lite mer information om av vem han hört detta av. Uppgiftslämnaren var Allan Pettersson som hade sett händelsen som barn och berättat det för Rickard när denne sommarjobbade på Margarinbolaget där Allan var förman. Rickard tog även med sig sin rustning till jobbet var vid Allan konfirmerade att det var det han sett de två japanerna ha på sig.
Jag försökte söka spår efter detta i KB:s digitala tidningsarkiv men det gav inget resultat. En orsak kunde vara att just Kalmartidningarna inte hade digitaliserats utan enbart fanns på mikrofilm. Då dök tanken upp att se om det gick att hitta båten via arkiv i Kalmar. Om jag hittade båten kunde jag med datumet i handen gå tillbaka till tidningarna och se om händelsen uppmärksammats där. Vid kontakt med Kalmars kommunarkiv uppgav de att det finns loggböcker på alla ankommande båtar till hamnen från slutet av 1800-talet.
Nu saknades bara ett skäl för att besöka Kalmar och det uppkom i samband med Sweden Rock 2023. Efter festivalen åkte jag till Kalmar på söndagen och på måndagsmorgonen infann jag mig i kommunarkivet. Efter att tittat på förslag på dokument från arkivarien Ylva kom jag fram till att loggarna över båtar som betalat hamnavgift verkade kunna var en väg framåt. Men, det var många båtar som kom till hamnen och jag valde därför att fokusera på åren 1936 till 1939 med antagandet att Allan, född 1919, var i sena tonåldern när detta hände. Men tiden blev knapp då jag bara hade en dag på mig så jag fick dra ned på granskningen till enbart årets varmare månader, april till september. Inga japanska båtar dök upp och jag tänkte att det kanske var en båt med blandad besättning, det vill säga bemannad med sjömän från olika länder. Det gjorde att jag började notera de största utländska fartygen som kom till hamnen. Det gav mig en kortlista med fartyg att arbeta med i KB:s arkiv. Väl hemma kunde jag se att besöken av de stora båtarna ofta uppmärksammades i tidningarna. Men ingen information om någon kendo på kajen dök upp.
Två år senare nytt försök men denna gång innan besöket på Sweden Rock. Jag hade dessutom med mig min fru Ann-Caroline som sökhjälp, och även bokat in två dagar för letandet. Denna gång beslöt jag mig för att bara leta efter stora fartyg och antagandet att det måste vara en japansk båt vi letar efter, allt annat verkade ologiskt. Vi började nu med åren 1928 till 1935. Efter bara en timme dök båten upp: 29 augusti 1931 S/S Ryufuku Maru med kapten S. Iwata
När alla åren gåtts igenom visade det sig att det bara var en japansk båt som angjort hamnen i Kalmar under dessa år. Snabb googling gav besked om att båten sedan troligen sänkts[4] under andra världskriget, den 30 december 1942.
Tillbaka i Stockholm och nytt besök på KB. Första tidningen, Kalmar Läns Tidning, innehåller bara lite information om båtens ankomst samt en krönika där man kort drar löje över något slags stöld som ägt rum på det japanska fartyget. Nästa tidning Barometern, BINGO. Den både informerar om båtens last, sojabönor, och en artikel om kendouppvisningen på kajen samt notiser om stölderna. [5]
Artikeln vidimerar alla Allans uppgifter och kompletterar med ytterligare fakta. Kendon kom verkligen till Sverige den 30 juli 1931. Här nedan kommer en avskrift av texten. NB Texten i artikeln är färgad av dåtidens syn på asiater:
Japanskt främmande i härvarande hamn
Snapshot från ett besök ombord i går eftermiddag.
Det hör ju inte till vanligheten att få besök i Kalmar av så långväga främlingar som japaner och därför har det också under de gångna dagarna, särskilt på söndagen, varit folkvandring ut till hamnen vid oljefabriken, där den japanska ångaren Ryufuku Maru lagt till för att lossa sin last av cirka 4,500 ton soyabönor [sic].
Egentligen skulle ju ångaren anlänt redan på fredagen, men den då rådande ganska svåra stormen och därav förorsakade strömförhållanden gjorde, att man ankrade upp i närheten av Bosgrundet, där ångaren kvarlåg till lördagsmorgonen.
Vi gjorde i går ett blixtbesök ombord å den synnerligen stora lastångaren. Redan anblicken ger intryck av främling, ty det är ju inte vanligt att våra egna ångare ha svart skrov. Då vi komma närmare, få vi förklaring på färgen. Ångarens skrov har nyligen blivit överstruket med tjära och för den som inte har ögon till att se med, kan det ha sina besvärligheter gå ombord. Man riskerar nämligen att få sina klädesplagg illa medfarna om man kommer i beröring med skrovet, längs vilket ena sida landgången löper. Skylten som varnar för tjäran var åtminstone vid vårt ombordgående [sic] obefintlig.
En rundvandring ombord gav åtskilligt av intresse att bjuda på. Den snedögda besättningen var livlig och måste tydligen på något sätt ha utlopp för sina känslor. Vid vårt besök höll man just på med att arrangera en japansk boxningsmatch å däck. Ett par magra men tydligtvis så mycket mer sega och ihärdiga representanter för den uppgående solens land iförde sig boxardräkter jämte någon sorts gallerskydd för ansiktena. Som vapen eller tillhygge använde en var av dem en bambukäpp av det tjockare slaget och man lät slag på slag följa, det ena värre än det andra. Hur det nu var måste matchen av någon anledning avbrytas, ty en person i befälsställning tillsade de agerande att upphöra, då de befunno [sic] sig på en presenning, å vilken det antagligen inte var lämpligt att anordna matcher. De båda blivande konkurrenterna till Harry Persson förflyttade sig då ned på kajen, där matchen fortsatte efter all konstens regler och inför en ganska ansenlig åskådareskara [sic].
Besättningen roar sig för övrigt så gott den kan under en arbetsfri söndagseftermiddag. I ett rum, som man kanske skulle ge benämningen dagrum för besättningen spelas det ett slags spel. Att inte det är ett spel, avsett för oss dödliga här uppe i norden [sic] kan man förstå av de mystiska tecknen å spelbrickorna och man måste minsta var skriftlärd för att tolka dem. Men besättningen har tydligen roligt under spelets gång och de mera spännande momenten beledsagas av verkliga illvrål.
Under tiden det fortfarande matchas nere på kajen passa vi på att tala några ord med besättningsmännen ombord. Vi få veta det vi redan visste förut, nämligen att ångaren närmast kommer från England och att man innan dess har en längre resa bakom sig. Det exotiska främlingarnas intryck av vårt land är det allra bästa, men så var det ju också det nordiska vädret i går i sitt allra bästa humör med solsken och värme. På hitresan var det ju blåst, ja efter officiella begrepp t.o.m. storm, Men sådant är man visst inte ovan vid ombord på ”Ryufuku Maru”.
Och så skratta de små svartmuskiga männen och börja titta ned på kajen, där boxningsmatchen uppnått ett särdeles intressant stadium.
Men I dag börjar åter arbetet med att lossa lasten och sedan är det japanska besöket i Kalmar hamn snart ett minne blott.
-ld -n
[1] Svensk kendohistoria för Södra BK 20 års jubileumsskrift – 1983
[2] Vågen var en dansrestaurang som låg i Fackföreningshuset, på Järntorget, i den del som blev klar 1956. 2006 stängdes Vågen efter en 50 årig epok med tusentals artister och hundratusentals besökare. Bandet Nationalteatern har gjort Vågen legendariskt genom låten ”Livet är en fest” med orden ”Fredagskvällen bubblar det i blodet, man är kåt – vi skulle gå på Vågen och dansa oss en låt”.
[3] Göteborgs Judoförbunds jubileumskrönika – 2004
[4] https://www.wlb-stuttgart.de/seekrieg/verluste/jap.merch.loss.frames.htm
[5] Under Arkiv på www.kendohistoria.se kan man hitta alla tidningsklippen, sök med ’1931’.