Robert von Sandor föddes 1929 i Ungern. Hans föräldrar var Louis and Irene (Bauer) von Sandorfalva. Fäktningen kom tidigt in i Roberts liv, redan som 8 åring skrevs han in som elev i en fäktskola i Budapest. Efter kriget flyttade han till Sverige 1947 där han blev aktiv inom judon vid mitten av 1950-talet. 1956 var han styrelsemedlem i Svenska Judo och Jiujitsu Klubben, numer Sankt Eriks Budoklubb. Ett par år senare 1960 var han med och bildade Svenska Judoförbundet. Där var Robert förbundssekreterare under en stor del av 1960-talet. Inom judon var han även aktiv som domare.
Under 1950-talet börjar Robert samla japanska antikviteter, främst vapen, och börjar studera japansk kultur kopplad till dessa föremål. Detta i en tid efter andra världskriget då de allierade soldaterna tog med sig massor av krigsbyte från fallna japaner till sina hemländer. Samtidigt hade få någon egentlig förståelse angående ålder, hantverkskunnandet eller värdet hos föremålen. I en artikel i All Sport 1959 berättar han om sina kunskaper och de vapen han har i sin ägo. Att notera är att han där pratar om olika typer av japansk svärdfäktning men aldrig nämner kendo.
Foto 1 – Robert von Sandor demonstrerar sin svärdsamling; All Sport november 1959
Robert berättar i artikeln om sin samling och de objekt han samlat på sig. Han ska bland annat ha tre svärd som använts av den kejserliga familjen. Ett mål i samlandet har varit att välja ut en smed i varje århundrade och sedan samla så många av den smedens verk som möjligt.
Under tidigt 1960-tal verkar Robert att ha börjat intressera sig för kendon. Han tog kontakt med Roald M Knutsen i England och denne rådde Robert att hitta en japansk lärare. Robert själv skriver om hans två första tränare[1], Ono-sensei, Ono Ha Ito Ryu, och Juno-sensei som lärde ut kendo med en zen-buddistisk inriktning. Av allt att döma skedde dessa möten och träning i Japan. Det är antagligen under möten med dessa tränare som Robert även får kontakt med Ohtaki Goro som tränat i samma skola[2].
Foto 2 – Robert von Sandor och Ohtaki Goro; Bild: Robert von Sandor
Robert beskriver många år senare innehållit i denna utbildning så här:
”Båda dessa sensei[er], som tog hand om [min] utbildning, var inte bara överdådliga tekniker men lärde mig även den mentala delen av konsten som är ganska okänd i dagens kendo.
Jag har fått det inpräntat att kendotekniken är viktig för att kunna praktisera svärdets väg i fysisk bemärkelse men själva syftet med praktiken är att kunna följa ’svärdets väg’ – ken-do d.v.s. att leva efter ’principen’ att hantera svärdet’ ….och detta har jag gjort nu i snart 40 år.”
Robert var medlem i Stockholms Judoklubb och enligt Stig Forsberg lyckades klubben, som bildades 1960, få en egen dojo i Brännkyrkahallen 1964. Inom ett halvår hade man även lagt beslag på den outnyttjade boxningslokalen samt vissa timmar i tyngdlyftningen för karate- och kendoträning samt styrketräning. Robert utpekas som ansvarig för klubbens kendoträning.
Vid ett möte i Svenska Judoförbundets Tekniska Kommitté i november 1964 beslutas att upptaga en kendosektion efter förslag från Robert[3].
Foto 3 – Ji-geiko mellan Roger O’Melia (t v) och Roald M Knutsen (t h) i Brännkyrkahallen; Bild: Robert von Sandor
Första generationen av svenska kendokas verkar i första hand vara hämtad från Roberts träningskompisar inom judon. Bästa exemplet är vännen och svågern Lennart Johansson (Sunje) som Robert känt sen mitten av 1950-talet då de båda startade träna judo. Medelåldern i träningsgruppen var hög, troligen någonstans mellan 30 och 40 år. Inte lätt att starta kendokarriären i den åldern och de flesta kommer att sluta innan 1960-talet tar slut men oftast fortsätta med andra budosporter.
Mycket av den tidiga kendohistorien skulle varit bortglömd om det inte varit för Robert von Sandors bidrag i både tidningen Judo-Sport och efterträdaren Budo-Sport. Detsamma gäller tidningen Judo utgiven av engelska Judoförbundet där Roald M Knutsen regelbundet redogör både för brittisk och europeisk kendo. Robusta rutiner runt arkivering av dokument och korrespondens verkar inte ha funnits på plats i det dåvarande Svenska Judoförbundet.
Robert som hållit kontakten med Knutsen inbjuder denne till ett träningsläger sommaren 1965[4] [5]. I annonseringen av lägret beskrivs det som den första kendoträningen i Sverige trots att man bevisligen tränat kendo sen året innan. Man kan fundera om detta är ett resultat av Roberts PR-sinne eller om han inte håller den träning som han själv lett tidigare speciellt högt. Lägret hålls över midsommar 18–24 juni i Brännkyrkahallen och Stockholms Judoförbund anges som arrangör. Under pausen över midsommar filmades Knutsen utförande iaido-tekniker vid Roberts hus på Lidingö. Knutsen klagar dock på att granit som underlag är som att köra på sandpapper[6]. Förutom hjälp med instruktion vid den första kendoträningen har Robert och Knutsen långt gångna planer på att bilda en europeisk kendoorganisation, se separat kapitel om bildandet av Europeiska Kendoförbundet (EKF).
I januari 1966 besöker Lennart Johansson (Sunje) Japan för att träna kendo[7]. Med hjälp av en judo-sensei får han bland annat möjlighet att träna tre gånger i det kejserliga palatsets dojo Saineikan. Han rapporterar att han haft samtal ett antal med högt uppsatta personer inom japansk kendo och att man där nu jobbar på att förena världens kendo-organisationer.
I ett inlägg i Judo-Sport[8] under rubriken ’KENDO – ny sport i Sverige’ berättar Robert om kendons huvuddrag. Det framgår att verksamheten inom Stockholms Judoklubb numera går under namnet Stockholms Kendoklubb även om det endast är en sektion. Träningar hålls två gånger i veckan och varje pass är 2 timmar.
Vid Svenska Judoförbundets möte i mars 1966[9] tilldelas Yama-Do Kendo Ryu ett bidrag på 700 kronor för ett riksträningsläger under ledning av Roald M Knutsen. Finns ingen annan kendo verksamhet så detta måste vara antingen en ny klubb som bildats ur Stockholm Kendoklubb eller så är det alias. Det finns inga källor som ger en förklaring. I en artikel i Judo-Sport nr 4 om lägret med Knutsen i juni kallas klubben Yamasha Kendo Dojo. Så småningom är det i alla fall Stockholms Kendoklubb som officiellt registreras som klubb i Svenska Judoförbundet.
I ett senare Judo-Sport följer Robert upp den föregående artikeln som introducerade kendo som sport med en artikel om ’Kendo-regler’.
Foto 4 – Deltagare vid träningslägret i juni 1966; sittande från höger Alexander Knutsen, Bror Söderman?, okänd och Lennart Johansson (Sunje)?; stående från vänster Roald M Knutsen (t.v.) med Douglas Sandor, två okända, Allan Törner, Georg Irénius och Edmund O’Melia; Bild: Robert von Sandor
Den 20–23 juni hålls träningslägret med Roald M Knutsen som tränare[10]. Till lägret har Knutsen tagit med sig sin 10-åriga son Alexander för att introducera barnkendo i Sverige. Antalet kendotränande har växt under året sen Knutsen sist besökte och 11 kendokas har deltagit under den veckolånga träningen. Träningarna hålls dels i S:t Eriks judoklubbs dojo, dels i Brännkyrkahallen. Vid graderingen, den första i Sverige, graderas följande personer från 6 Kyu enligt Judo-Sport:
- Lennart Johansson (Sunje) till 3 Kyu
- Bror Söderman till 3 Kyu
- Georg Irénius till 3 Kyu
Ganska sannolikt får även Robert 3 Kyu eftersom i tidningen Judos augustinummer[11] finns det bilder från träningen och Robert anges där som fotograf med graden 3 Kyu. Amerikanen Edmund O’Melia, från New York, som deltar vid lägret har graden 1 Dan. Knutsen noterar att svenskarna behövde extra träning på två saker: mokuzo och kiai.
Under hösten 1966 följer Robert upp sin artikelserie med en om ’Kendo-tekniker’[12] och en om ’Kendo-historik’[13]. Alla dessa artiklar i serien är väl värda att läsas även för nutida kendoka. Det går också ut en inbjudan till ett sommarläger på Öland kommande sommar. Själva inbjudan finns inte kvar men Knutsens brev[14] till engelska klubbar om lägret finns kvar. Lägret arrangeras av makarna von Sandor och Lennart Johansson (Sunje).
Foto 5 – Lägret i Bryssel 1967; Från höger: Robert von Sandor, Cristian Colin, Allan Törner, Jacquez Dupont, okänd, okänd, okänd, okänd, okänd (dold), okänd, Friedhelm Dockendorf; Bild: Robert von Sandor
Andra helgen i januari 1967 hålls förmodligen det första gemensamma europeiska kendolägret i Bryssel, Belgien. Deltagare ansluter från Tyskland, Holland, Belgien, Frankrike och Storbritannien. Svenska deltagare är Robert von Sandor och Allan Törner. I Judo-Sport nr 1 1967[15] skriver Allan en entusiastisk rapport från lägret. Det hålls också en kyu- och dan-tävling och Robert går segrande ur kyu-tävlingen. Ett resultat som gör att han ser till att svenska tidningar presenterar det som om han blivit europamästare i kendo[16] [17]. I en rapport[18] från Knutsen framgår det att Robert klarar 1 Kyu och Allan klarar 3 Kyu.
Delar av lägret spelades in av belgisk TV och är väl en ’helig graal’ att finna för europeisk kendo om inspelningarna finns kvar.
Vid ett möte i Svenska Judoförbundet utses Robert till PR-ansvarig i förbundet samt ledamot i Tekniska Kommittén för kendon[19].
Kendolägret på Öland hölls under ledning av Takadatsu Shiga 5 Dan under 4 veckor i juli månad 1967[20]. Det tränades 6 timmar om dagen morgon, middag och kväll antingen på stranden[21] i sand eller på gräsmattan vid familjen von Sandors sommarhus i Persnäs. Lägret inrymde ett 30-tal deltagare från Japan, Frankrike, Belgien, England och Sverige. Förutom rustnings träning ingick också träning i kendo kata och iaido. Just denna sommar verkar vädergudarna pausat regnet och alla fyra veckor förflöt under gassande sol. Lägret var en sådan succé att ett nytt läger på Öland nästkommande år beslutades hållas av Europeiska Kendoförbundet.
Foto 6 – Träning på stranden vid Ölandslägret 1967; Bild: Robert von Sandor
I Judo-Sport[22] listas ett antal kyu-graderingar av svenskar men inga dan-graderingar. Dock finns det ett officiellt ett graderingsbevis utfärdat av Europeiska Kendoförbundet som tillerkänner Robert von Sandor graden 1 Dan i kendo undertecknat av Takadatsu Shiga[23]. Detta graderingsbevis verkar lite hopsnickrat antagligen för att det europeiska förbundet inte ännu tagit fram en standard. Att graderingen verkligen ägt rum konfirmeras senare av Roald M Knutsen[24].
Foto 7 – Robert von Sandor i dojon hemma hos honom; Bild: Robert von Sandor
[1] Troligen syftade han på Ono Jussei 9 Dan och Yuno Masanori 8 Dan enligt Paul Budden.
[2] Enligt Douglas Sandor var Ohtaki Goro en flitig gäst i deras hem under många år.
[3] 1964-11-08 Protokoll – Tekniska kommittén – Svenska Judoförbundet
[4] Judo magazine April 1965
[5] Judo-Sport nr 2 1965
[6] Judo magazine August 1965
[7] Judo magazine April 1966
[8] Judo-Sport nr 1 1966
[9] 1966-03-26 Protokoll Styrelsemöte – Svenska Judo Förbundet
[10] Judo-Sport nr 2 1966
[11] Judo magazine August 1966
[12] Judo-Sport nr 5 1966
[13] Judo-Sport nr 6 1966
[14] 1966-10-18 Summer training in Oland
[15] Judo-Sport nr 1 1967
[16] 1967-02-16 Judo – EM i kendo – Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning
[17] 1967-02-24 Judon ökar kraftigt – EM I kendo – Dagens Nyheter
[18] Judo magazine March 1967
[19] 1966-03-18 Protokoll Styrelsemöte – Svenska Judo Förbundet
[20] Judo-Sport nr 4 1967
[21] 1967-07-11 Japanska svärdsfäktare roar öländska badare – Ölandsbladet
[22] Judo-Sport nr 4 1967
[23] 1967-07-31 1 Dan certificate Robert von Sandor – European Kendo Renmei
[24] Judo magazine February 1968