Robert von Sandor föddes 1929 i Ungern. Hans föräldrar var Louis and Irene (Bauer) von Sandor. Fäktningen kom tidigt in i Roberts liv, redan som 8 åring skrevs han in som elev i en fäktskola i Budapest. Efter kriget flyttade han till Sverige 1947 där han blev aktiv inom judon vid mitten av 1950-talet. 1956 var han styrelsemedlem i Svenska Judo och Jiujitsu Klubben, numer Sankt Eriks Budoklubb. Ett par år senare 1960 var han med och bildade Svenska Judoförbundet. Där var Robert förbundssekreterare under en stor del av 1960-talet. Inom judon var han även aktiv som domare.
Under 1950-talet börjar Robert samla japanska antikviteter, främst vapen, och börjar studera japansk kultur kopplad till dessa föremål. Detta i en tid efter andra världskriget då de allierade soldaterna tog med sig massor av krigsbyte från fallna japaner till sina hemländer. Samtidigt hade få någon egentlig förståelse angående ålder, hantverkskunnandet eller värde hos föremålen. I en artikel i All Sport 1959 berättar han om sina kunskaper och de vapen han har i sin ägo. Att notera är att han pratar om olika typer av japansk svärdfäktning men aldrig nämner kendo.
Robert berättar i artikeln om sin samling och de objekt han samlat på sig. Han ska bland annat ha tre svärd som använts av den kejserliga familjen. Ett mål i samlandet har varit att välja ut en smed i varje århundrade och sedan samla så många av den smedens verk som möjligt. När senare japanska kendodelegationer kommer på besök i Sverige blir de oftast hembjudna och Robert visar då sin samling. Ibland kan hans påståenden om objekts härkomst leda till visst tvivel men att bedöma äkthet och härkomst på flera hundraåriga objekt är inte trivialt. Jag vet av egen erfarenhet då jag samlar på tsuba. Dessutom kan även de instanser som utfärdar äkthetsintyg vara svajiga. Ett år underkänner man ett objekt för att ett par år senare säga att det är äkta.
Under tidigt 1960-tal verkar Robert att ha börjat intressera sig för kendon. Han tog kontakt med Roald M Knutsen i England och denne rådde Robert att hitta en japansk lärare. Robert själv skriver om hans två första tränare[1], Ono-sensei, Ono Ha Ito Ryu, och Juno-sensei som lärde ut kendo med en zen-buddistisk inriktning. Av allt att döma skedde dessa möten och träning i Japan. Det är antagligen under möten med dessa tränare som Robert får kontakt med Ohtaki Goro som tränat i samma skola. Enligt Douglas Sandor var Ohtaki Goro en flitig gäst i deras hem under många år.
Robert beskriver många år senare innehållit i denna utbildning så här:
”Båda dessa sensei[er], som tog hand om [min] utbildning, var inte bara överdådliga tekniker men lärde mig även den mentala delen av konsten som är ganska okänd i dagens kendo.
Jag har fått det inpräntat att kendotekniken är viktig för att kunna praktisera svärdets väg i fysisk bemärkelse men själva syftet med praktiken är att kunna följa ’svärdets väg’ – ken-do d.v.s. att leva efter ’principen’ att hantera svärdet’ ….och detta har jag gjort nu i snart 40 år.”
Robert var medlem i Stockholms Judoklubb och enligt Stig Forsberg lyckades klubben, som bildades 1960, få en egen dojo i Brännkyrkahallen 1964. Inom ett halvår hade man även lagt beslag på den outnyttjade boxningslokalen samt vissa timmar i tyngdlyftningen för karate- och kendoträning samt styrketräning. Robert utpekas som ansvarig för klubbens kendoträning.
Vid ett möte i Svenska Judoförbundets Tekniska Kommitté i november 1964 beslutas att upptaga en kendosektion efter förslag från Robert.
Robert som hållit kontakten med Knutsen inbjuder nu denne till ett träningsläger sommaren 1964. Lägret hålls över midsommar 18-24 juni och Stockholms Judoförbund anges som arrangör. Texten om träningen i Judo-Sport nr 2[2] säger bokstavligen att detta är första gången som kendo tränats i Sverige, och källan är utan tvivel Robert själv som var en flitig skribent i Judo-Info och senare Budo-Info.
Första generationen av svenska kendokas verkar i första hand vara hämtad från Roberts träningskompisar inom judon. Bästa exemplet är vännen Lennart Johansson (Sunje) som Robert känt sen mitten av 1950-talet då de båda startade träna judo. Medelåldern var också hög, troligen någonstans mellan 35 och 40 år. Inte lätt att starta kendokarriären i den åldern och och de flesta kommer att sluta innan 1960-talet tar slut.
Förutom hjälp med instruktion vid den första kendoträningen har Robert långt gångna planer på att bilda en europeisk kendo organisation, se separat kapitel om bildandet av Europeiska Kendoförbundet (EKF). I notisen nämns att Knutsen har 3 Dan kendo och att Robert har 1 Dan. Detta är besynnerligt då jag hittat ett graderingsbevis för Robert von Sandor 1 Dan och det är från 1967. Kanske är detta ett exempel på att Roberts så kallade PR-mannaskap som ofta återkommer som ett epitet för honom. Det finns något ändamålet helgar medlen över detta beteende hos Robert.. Det finns mer flagranta exempel senare. När jag började träna förstod jag att många ansåg att Robert ofta dagtingade med vad de ansåg var fakta. Men min uppfattning är att Robert gjorde det av godo, det vill säga om man kan göra en historia lite bättre så gör man det för att sprida kendon.
I den engelska tidningen Judo, augustinumret 1965, får vi lite mer information om träningen i juni 1965 som hölls i Brännkyrkahallen. Under pausen över midsommar filmades Knutsen utförande iaidotekniker vid Roberts hus på Lidingö. Han klagar dock på att granit som underlag är att som att köra på sandpapper.
I ett inlägg i Judo-Sport nr 1 1966 under rubriken ’KENDO – ny sport i Sverige’ berättar Robert om kendons huvuddrag. Det framgår att verksamheten inom Stockholms Judoklubb numera går under namnet Stockholms Kendoklubb även om det endast är en sektion. Träningar hålls två gånger i veckan och varje pass är 2 timmar.
Vid Svenska Judoförbundets möte i mars 1966 tilldelas Yama-Do Kendo Ryu ett bidrag på 700 kronor för ett riksträningsläger under ledning av Roald M Knutsen. Finns ingen annan kendo verksamhet så detta måste vara antingen en ny klubb som bildats ur Stockholm Kendoklubb eller så är det alias. Hittar inga källor som ger en förklaring. I en artikel i Judo-Sport nr 4 om lägret med Knutsen i juni kallas klubben Yamasha Kendo Dojo. Så småningom är det i alla fall Stockholms Kendoklubb som officiellt registreras som klubb i Svenska Judoförbundet.
I Judo-Sport nr 2 1966 följer Robert upp den föregående artikeln som introducerade kendo som sport med en artikel om ’Kendo-regler’.
Bild 4 – Deltagare vid träningslägret i juni 1966; sittande från höger Alexander Knutsen, Bror Söderman?, okänd och Lennart Johansson (Sunje)?; stående från vänster Roald M Knutsen (t.v.) med Douglas Sandor, två okända, Allan Törner, Georg Irénius och Edmund O’Melia; (Robert von Sandor)
Den 20-23 juni hålls träningslägret med Roald M Knutsen som tränare. Till lägret har Knutsen tagit med sig sin 10-åriga son Alexander för att introducera barnkendo i Sverige. Antalet kendotränande har växt under året sen Knutsen sist besökte och 11 kendokas har deltagit under den veckolånga träningen.
Vid graderingen, den första i Sverige, graderas följande personer från 6 Kyu:
- Lennart Johansson (Sunje) till 3 Kyu
- Bror Söderman till 3 Kyu
- Georg Irénius till 3 Kyu
Under hösten 1966 följer Robert upp sin artikelserie med en om ’Kendo-tekniker’ i Judo-Sport nr 5 och en om ’Kendo-historik’ i Judo-Sport nr 6. Alla dessa artiklar i serien är väl värda att läsas även för nutida kendoka. Det går också ut en inbjudan till ett sommarläger på Öland kommande sommar. Själva inbjudan finns inte kvar men Knutsens brev till engelska klubbar om lägret finns kvar. Lägret arrangeras av makarna von Sandor och Lennart Johansson (Sunje).
Andra helgen i januari 1967 hålls förmodligen det första gemensamma europeiska kendolägret i Bryssel, Belgien. Deltagare ansluter från Tyskland, Holland, Belgien, Frankrike och Storbritannien. Svenska deltagare är Robert von Sandor och Allan Törner. I Judo-Sport nr 1967 skriver Allan en entusiastisk rapport från lägret. Det hålls också en kyu- och dan-tävling. Där Robert går segrande ur kyu-tävlingen. Ett resultat som gör att han ser till att svenska tidningar presenterar det som om han blivit europamästare i kendo. Allan verkar ha klarat 3 Kyu vid graderingen och via rapport från Knutsen framgår det att Robert klarat 1 Kyu. Vilket med all säkerhet betyder att Robert också fick 3 Kyu vid lägret 1965.
Bild 5 – I mitten från vänster: Allan Törner, Roald M Knutsen, Tony Thielemans, Seiji Morioka, Jacques Dupont; längst bak i mitten Hein Odinot; Längst fram från vänster: Vaughn Williams?, Friedhelm Dockendorf , Cyril Chadwick, Christian Colin; Bild: Robert von Sandor?
Delar av lägret spelades in av belgisk TV och är väl en ’helig graal’ att finna för europeisk kendo om inspelningarna finns kvar.
Kendolägret på Öland hölls under ledning av Takadatsu Shiga 5 Dan i juli månad 1967. Det tränades 6 timmar om dagen morgon, middag och kväll antingen på stranden i sand eller på gräsmattan vid familjen von Sandors sommarhus i Persnäs. Lägret inrymde ett 30-tal deltagare från Japan, Frankrike, Belgien, England och Sverige. Förutom rustningsträning ingick också träning i kendo kata och iaido. Just denna sommar verkar vädergudarna pausat regnet och alla fyra veckor förflöt under gassande sol. Lägret var en sådan succe att ett nytt läger på Öland nästkommande år beslutades hållas av Europeiska Kendoförbundet[3].
I Judo-Sport listas ett antal kyu-graderingar av svenskar men inga dan-graderingar. Dock finns det Det finns inget officiellt ett graderingsbevis utfärdat av Europeiska Kendoförbundet som tillerkänner Robert von Sandor graden 1 Dan i kendo undertecknat av Takadatsu Shiga. Detta graderingsbevis verkar lite ihopsnickrat men det är möjligt att en gradering till 1 dan hölls vid lägret.
[1] Troligen syftade han på Ono Jussei 9 Dan och Yuno Masanori 8 Dan.
[2] Det bör noteras att mycket av den tidiga kendohistorien trolitvis skulle varit bortglömd om den inte varit för Robert von Sandors bidrag i både Judo-Sport och efterträdaren Budo-Sport.
[3] Robert von Sandor och Roald M Knutsen var i princip förbundets styrelse vid denna tid.